I Tortona regnar den nästan varje dag utan att en endaste droppe faller på marken. Jag har aldrig upplevt en sådan dimmig plats och efter bara några dagar här blev det uppenbart att norra Italien kan vara precis lika grått som Stockholm på vintern. Därför kändes det bokstavligt talat som att livet blev lite klarare när jag vaknade till en solig morgon.

Hit och dit och sen tillbaka igen.

I fredags landade jag i ett regnigt Milano men det är nog inte riktigt förens nu som jag förstår att jag faktiskt kommit tillbaka, att jag är i Italien igen.

Jag spelar Norah Jones i köket och väntar på att de andra ska vakna.