Dag 2 av 30

Jag brukar säga att Luca är min första kärlek men det är egentligen inte sant. 

Det låter så löjligt varje gång jag säger det men mitt hjärta hittade hem när jag hittade Granada. Den lilla staden i södra Spanien.  

Jag blev kär. På riktigt. 

Idag blir jag svartsjuk när jag ser att andra är där och jag kan inte kolla på gamla bilder utan att det hugger till i magen. 

Så ja, min första kärlek var Granada. Staden som ett år senare gav mig Luca. 

Imorse gick jag ut i trädgården. Plockade smultron och jordgubbar. Hällde över ovispad grädde och åt. 

Barndomsminnen. Svensk sommar. Det känns som hemma. 

Men när jag sedan sätter på låten “Olivia” med Natalia Lacunza i högtalaren fylls hela min kropp med hemma-känslor. Mer hemma än smultron. Låten jag lyssnade på varje morgon när jag gick till mitt stammis cafe i den äldre delen av Granada.

Igår tittade Luca på MrBeast på youtube. Han tävlade ut 100 miljoner dollar och Luca sa att han hade köpt ett hus till mig i Italien om han hade vunnit så mycket pengar. 

Jag älskar att drömma om det lilla huset vi kommer köpa en dag. Bland vinodlingar, vallmo och gröna kullar någonstans i Piemonte. 

Jag förstår italienska bättre än spanska nu och orden börjar lägga sig tillrätta i min mun.

Mitt hjärta är delat i tre delar. 

Livet jag lämnat i Spanien, livet jag lever i Sverige och livet jag kommer skapa i Italien. 

Burr. Det är en så fruktansvärd och underbar känsla på samma gång.