Virvelvind

Min hjärna behövde pausa idag. Vila från intryck.

Gårdagen var en virvelvind. En rad med händelser som liksom svepte genom mig och lämnade kroppen helt omtumlad.

En fångad grävling, ett jobbigt mejl, blöta vedträn, en trasig släpvagn, hämta på skolan, hitta alvedon, ipren, mensvärk och en nyfödd bebis.

När Luca kom hem på kvällen hade jag hunnit gråta ut lite av anspänningen.

Han pussade mig i pannan och nästan allt blev bra.

Vi åt halvkalla pommes, kollade Breaking Bad och somnade.

Jag visste att jag behövde sovmorgon men det var som att kroppen aldrig ville vakna.

Listan med saker jag ville göra var lång. Och den är fortfarande det.

Jag hann göra mina prov i italienska och skriva uppgiften om Sicilien innan allting gjorde ont. Det var länge sedan min mensvärk fick mig att vrida och vända i timmar.

Jag ville krypa ur min kropp, men det enda som lyckades fly var några utmattade tårar.

Det hann bli mörkt ute innan det blev bra igen.

Lyssnade på Alex & Sigge medan jag stängde åt hönsen, vek tvätten och Luca lagde middag. Nu kokar kycklingen i varm buljong, öl och lök.

Det luktar som ett tryggt hem och nu när jag har fått lämna de senaste 48 timmarna på pappret är jag redo att fortsätta med det här lilla livet.

Tacksam över att få existera i virvelvinden och känna blåsten mot ansiktet. Över att få känna allt som känns.