Dag 29 av 30

Idag känns det som att jag har gått in i en vägg tio gånger.

Som att jag surfat på en våg i en vecka och tillslut ramlat ner i vattnet. 

Det är ett mönster jag känner igen.

En naturlig rytm som är okej. 

Ska få mens imorgon. 

Så det kanske är dags att flyta en liten stund. Ge efter för strömmen och bara vara. 

Gjorde iallafall en god pasta till lunch. 

Kommer sakna det gröna skafferiet utanför huset när allting kristalliseras och fryser till is. 

Basilika luktar så gott. 

Det kanske räcker att fokusera på det och inte försöka göra så mycket annat. 

Inte tänka så mycket på mailen jag fått där det stod “nej” istället för “ja”. 

Bara klappa katten som ligger på min mage och kolla på Luca som lagar middag. 

Vi gick till veterinären idag. 

Fick veta att Mia är en hankatt. 

Men hon, nej, HAN, är lika gullig för det. 

När man ramlat ner i vattnet efter en lång våg så hjälper det att fokusera på det fina i det lilla. 

Kanske du som läser också hade mått bra av det idag? 

Att bara vara. Njuta av det lilla livet vi har.