Dag 20 av 30

Jag har lärt mig att romantisera mitt liv. Särskilt de jobbiga stunderna.

Någongång, någonstans på en gata i Spanien zoomade jag ut från mina tårar.

Allt var jobbigt, förmodligen lägenhetsstrul igen. Kommer inte ens ihåg.

Kommer bara ihåg att det hjälpte att se mig själv som huvudpersonen i en film.

Neeeeeeej jag är inte narcisist.

Men det behövs ju jobbiga, katastrofala och sorgliga scener för att slutet på en film ska få det att pirra i magen.

Så när jag satt i min bil på parkeringen utanför ica och grät idag tänkte jag på alla fina scener som utspelade sig efter tårarna i Spanien.

Tänkte att detta bara är en av de jobbiga scenerna som kommer få allt som händer efter att pirra i magen.

Haft ont i huvudet hela dagen och trots att jag sov 10 timmar inatt somnade jag efter lunch igen.

Sov 2 timmar till.

Sen plockade jag tomater i växthuset.

Frank, min katt, har äntligen förlåtit för att ha tagit hem en jättejobbig kattunge.

Så vi har spenderat me

Majoriteten av dagen i sängen.

En sån lördag idag.